Emelie - Presentation
Hej, det är jag som är Emelie och jag ska också börja blogga här nu!
Jag tänkte berätta lite om mig själv och hoppas ni vill läsa ;)
Jag heter då Emelie Persson och är 13 år, fyller 14 nu i Januari. Jag har en häst som heter Serena tillsammans med min mamma. Hon är en blandning mellan arab och halvblod. Mamma har haft Serena sen hon va ungefär 3 år och nu är hon 14. Mamma rider western med Serena medans jag tränar och tävlar hoppning med henne. Det är en otroligt pigg häst, fast hon kunde dock vart en ponny om hennes manke inte var så himla hög! Hon älskar att hoppa lika mycket som jag, därför passar vi så bra ihop! Vi har utvecklats något otroligt det senaste åren tack vare mina underbara tränare.
Malva har fotat alla bilderna förutom den första på mig och Serena.
Men min "karriär" på hästryggen började med att jag lånade en liten b-ponny från en camping. Tror jag fick honom runt 2007 eller 2008. Han hette (eller ja, Heter) Elias och var 115cm i mankhöjd. Han kunde nästan inget och nästan inte jag heller, men vi kämpade tillsammans och hade superkul!
Under tiden jag hade Elias köpte jag en egen C-ponny som hette Malinda. Hon var en Newforest född 1995. Henne började jag tävla och träna i både hoppning och dressyr.Jag sålde henne förra året för att hon började bli lite gammal och hade inte riktigt tävlingskänslan kvar, så jag sålde henne som läromästare till en lite yngre ryttare.
Ett tag efter att jag sålt Malinda köpte jag en annan ponny som hette Olivia. Hon va en korsningsponny på 4 år, alltså unghäst. Jag fick utbilda henne, hon kunde knappt grunderna när jag köpte henne. Men jag ville ha något att utvecklas med, som med Elias. Hon fick lära sig att hoppa, göra galoppombyte, tricks och massa mer. Jag kämpade något otroligt med Olivia och det gav verkligen resultat!
Gammal bild såklart, det är ju inte juni nu precis ^^
Jag och Olivia kämpade massor varje dag tillsammans. Hon blev grym!
Men så började hon magra av helt plötsligt... hennes glans i pälsen fösvann, hon fick hängmage och orkade inte mycket. Först så märktes det knappt och vi trodde inte att det var något allvarligt, vi gav henne mer mat och tränade henne inte lika hårt men hon blev inte bättre och helt plötsligt bara rasade det. Hon blev otroligt sjuk och vi fick åka till sjukhuset med henne och dom sa att det kunde vara cancer men att det var jätteliten risk. Hon fick stanna där under natten och dagen efter tyckte dom att hon kunde åka hem igen. Men en dag blev hon jättedålig, la sig ner i boxen och ville inte resa sig. Vi fick åka in med henne igen och dom kunde inte göra något åt hennes sjukdom, så vi var tvunga att låta henne somna in. Det var otroligt sorgligt och hon blev bara 4 år.. livet är orättvist. :(
Älskar dig Olivia
Kommentarer
Trackback
